Skit, bokstavligt talat...

Herregud vilken jäkla omgång! Både jag och Johan har haft den värsta maginfluensan på år och dagar, minns inte när jag var såhär sjuk senast! Har gått ner 3 kg! (visserligen något bra) Så, hallå, 50-klubben, I'm back! ;)
Det började i torsdags med att jag hämtade Pontus på dagis. Så fort jag kom så började han storgråta och blev halvt hysterisk (!?) Jag hann fråga hans fröken hur det varit idag innan han bröt ihop och hon hann knappt säga att allt varit bra (standardfrasen) innan hon började tveka lite på rösten... "ja, han har visserligen verkat väldigt trött och gått mycket med mig nu på slutet..."
Ja, då slappnade han väl av eller nåt nu när jag kom, svarade jag. När vi satte oss i bilen tyckte jag det luktade skumt...tänkte att det säkert var stekos från dagis. (dom lagar allt själva och ibland sätter det sig i kläderna som hänger i hallen precis intill köket) När jag kom hem i hallen med barnen kände jag det supertydligt och kikade i Pontas blöja...Gargamel! Fy! Vilken doft. Intorkad diarré...(ja, jag kommer definitivt påpeka detta när jag lämnar på tisdag) Inte undra på att han var arg och ledsen. Stackars älskling! Tänkte inte så mycket mer på det och han åt bra och sådär resten av kvällen och verkade må bra.
På natten vaknade jag av att han gnydde och vände och vred på sig och rätt var det var satte han sig upp i sängen och kaskadspydde rakt ut. Det var bara att stiga upp och byta sängkläder och ta hand om en superledsen Malva som undrade vad det var frågan om. Ponta stackarn fick sova på soffan med pappa resten av natten. Spydde ett par gånger till under natten, bland annat över heeeeela hallgolvet. Stackars prins! Dagen efter var han pigg igen. Bad om falukorv och makaroner till lunch det första han gjorde när han vaknade, haha.
Han var så pass pigg och jag kände inte ett dugg så vi gjorde bedömningen att vi kunde åka till mamma och pappa på kalas. Mamma fyllde nämligen år. Strax innan vi åkte gjorde han en riktig diarréblöja. Men jag trodde då, att det var någon slags matförgiftning från dagis. Två av Pontus dagiskompisar hade nämligen samma skit och ingen förälder var smittad. Så vi åkte.
Pontus gjorde några lösa blöjor till men verkade i princip oberörd, sen var det bra.
Jag hade dock riktigt risig aptit. Kvällen hade vi ordnat med barnvakt för vi skulle på 30-årskalas för vår kompis Martin. Innan satt vi hemma hos Zeke och drack vin. På vägen in till stan började jag känna att jag hade ont i magen. Tänkte att jag säkert var hungrig, hade ju knappt ätit. Zeke och jag bestämde att en schysst dipbricka får det bli! Vi hann vara på puben där festen ägde rum i tio minuter ungefär. Två ostbitar, några nachos och en klunk av min efterlängtade Stella Artois...sen hade jag karaktäristiska magsjukekramper i magen. Johan som suttit tyst en stund säger att han har ont i magen och mår sjukt illa. Sen springer han på toa...vi får helt enkelt tacka för oss, hämta upp barnen igen och bege oss hemåt. På vägen hem till svärföräldrarna spyr Johan x antal gånger i en noggrant utvald buske..Barnens Farfar kör hem oss (vi hade ju druckit lite vin) och jag sitter vid dörren och tänker "inte spy, inte spy, inte spy"
Så fort vi parkerat utanför vår dörr springer jag in och spyr som en gris...vi hjälps åt att få barnen i sina sängar och som en skänk från ovan sover dom som änglar hela natten. Deras stackars föräldrar däremot är uppe precis hela natten och springer mellan toan och sängen...
Det krampar i magen, jag kräks och bajjar på samma gång...My God! Helt sjukt...! jag dricker ett glas saft vid ett tillfälle under natten och får behålla det kanske 1 minut innan det sprutar ur mig igen. Framåt morgonen vaknar ju barnen och jag vet inte hur vi lyckas ta hand om dom, men på nåt sätt går det..lyckas amma mellan varven till och med. Pontus tycker synd om oss, lilla gubben. "Mamma, kräks du nu? Det blir bättre!" Lyckas överleva dagen men det är fan knappt. Stupar i säng vid 10 tiden, helt slut.
Vilken pärs!