Tuffa tider

Pontus fick 4 klistermärken och en tapperhetsmedalj när vi kryssade mellan kalmarjouren och röntgen i Lördags. Han var så trött att han hängde som en trasa i mammas famn. Alla tyckte han var världens duktigaste. Det är han också, min prins. Kortisonen han fick andas hjälpte jättebra och med lite penicillin nu i en vecka ska han väl bli bra...Han har ätit det i två dagar nu samt hostmedicin men än så länge är det inte sådär jättemycket bättre...Malva är bombförkyld och hostig hon med, men ingen feber och relativt pigg även om aptiten inte är på topp. Hon har säkert en hel del slem i bröstet hon med som gör att det inte är något vidare att äta. Avvaktar lite och är det inte bättre snart så åker vi in med henne också. Nätterna är som en mardröm här hemma. Hostan är som värst då när de ligger ner. Mina stackars älsklingar!
Att åka och jobba i helgen var väl lika delar tapperhet/dårskap. Fixade det men kom hem med 38,5 i feber och fruktansvärt ont i min stackars hals. Har liksom inte råd att vara hemma när man är timanställd utan sjukförsäkring. men jag hade verkligen behövt det. Jobbade kvällen, mådde skit, kom hem, sov tre timmar på natten (hostande och ledsna barn) och sedan upp och jobbade 7-16. Höll på att svimma när Iprenen slutade värka men när man svalt ner en ny och tryckt i sig lite bafusin och några koppar honungsvatten så stod man i alla fall på benen även om det var lite svajigt. Fy fan... :/
Nej, nu vill jag att det ska bli friskt här hemma. Pallar inte mer nu!