Tvåårstrots!

Vi har att göra här hemma nu ska ni veta. Pontus har den värsta trotsperioden ever. Tycker synd om honom för det märks hur jobbigt han har det med dom här stora jobbiga känslorna. Ibland gråter han bara rakt ut och säger "Krama mig mamma, då blir det bättre!" Lilla snutte... Tycker för all del lite synd om mig själv med! Det är jobbgt för alla i familjen och jag tröstar mig med att det är övergående, thank God. Det jobbigaste är nog behovet av att kasta iväg allting. Mat, leksaker, dukar, ja allt i princip. Det flyger saker i luften dagarna i ända. Någon som har några bra tips på hur man ska hantera detta? Ibland står man så handfallen och känner att man har prövat allt. Ibland tappar jag tålamodet och går upp i falsett också och då får jag så sjukt dåligt samvete efteråt. Har ju märkt att det blir 100 gånger bättre om man sysselsätter honom hela tiden. Är utomhus mycket och när han äter ordentligt. Det är bara det att trotsen innefattar ju såklart matvägran också...utomhus försöker vi att vara varje dag men ibland är det bara så motigt att klä två barn och masa sig ut... suck. Idag är i alla fall en bättre dag än igår. Mycket bättre. Vi har precis varit ute en lång stund och har rosor på kinderna alla tre.
Tur det, att det är bättre, eftersom jag är själv med barnen idag, i natt och imorgon då Johan är i Göteborg...Mamma & Lillebror kommer hit en sväng i eftermiddag i alla fall, det blir nice. Ska laga lite god mat o sådär.
Håll tummarna att jag håller ihop mig själv och lilla familjen!
Nu hörs det krokodiltårar från Pontas rum, gotta go...