torsdag 17 december 2009

Hungrig & tankfull

Haft halsont i natt och idag, börjar bli bättre men känner mig lite ruggig och hängig. Hoppas det ger med sig snart. Malva & jag är hemma själva och väntar mest på pappsen i skrivandets stund som ska handla hem nåt ätbart efter den 12 timmar långa arbetsdagen, det kurrar i magen! Producerar sämre med mjölk när jag slarvar med käket och idag har jag slarvat, har helt enkelt inte orkat. klockan är snart 19 och jag åt senast kl 13. Tror Malva är lite missnöjd för hon är liksom inte så där lugn och go efter hon ätit som hon brukar utan vill helst äta igen efter bara en liten stund. Pontusmannen som för övrigt varit riktig mysig att ha att göra med idag, underbart, har åkt med lilla Mormor till Mönsterås och ska sova över där och vara där över dagen imorgon. Då ska vi handla julklappar :) Mest till Pontus så då var det ju mindre lämpligt att han följde med. Dessutom så tycker man att shopping på stan suger rätt hårt som halvtokig tvååring ;)
Åh, ge mig maaaaaaat...tror det får bli varma mackor med ost, skinka och annanas...och så typ 2 liter julmust på det hehe.
Har funderat mycket idag. Jag har jävligt höga krav på mig själv har jag kommit på. Jag vill gärna vara på topp hela tiden och är jag inte det så straffar jag mig själv väldigt hårt genom att tänka lågt om mig själv. Det faktum att man inte är gjord av stål och har en obegränsad ork verkar liksom inte gälla min hjärna ibland. Jag ser gärna mig själv som powerwoman och när superkrafterna går på halvfart blir jag så sjukt besviken vilket visar sig genom ångest och allmän disarmoni...shit, Malva är bara fem veckor och det är ju inte så konstigt att det är lite kaos fortfarande. Det tar ju tid att hitta rutinerna i vardagen med två små barn, SÅKLART! Åh, jag blir så trött på mig själv...Längtar efter jul och allt mys. Johan ska ta ut 10 pappadagar (kvar från Pontusdagarna) och det ska bli så underbart att vara bägge två hemma. <3

kolla in vår lilla onda snögubbe!
Pontus skrattade som bara den när jag tog på honom luvan.

1 kommentar:

nenna sa...

Uscha, känner igen känslan... Vi får ta o ta oss i kragen o prata allvar med oss själva. Man kan inte vara på topp jämt, och i ärlighetens namn - vem vill det egentligen? Puss o kram!!!