Kan knappt fatta att min lilla bebis som jag haft inne i magen i snart nio månader är färdig och beräknad att komma ut om en liten fjuttig vecka...helt sanslöst. Börjar bli lite nervös. Vet ju vad det handlar om den här gången. Smärtan är powerful minst sagt. Men ändå förbannat häftig på ett sätt. För varje svettdroppe, varje värk, varje centimeter, varje liten tår så kommer man närmare det liv som vuxit inuti en, den lilla person som man själv skapat tillsammans med mannen i sitt liv. Maxat!
Har stått i rätt bra idag än så länge. Gick upp redan 7.30. Kan verkligen inte sova på morgnarna, är såååå hungrig. Pontus är på dagis så jag har passat på att städa och plocka undan i hela lägenheten, torka golven och damma. Det är superfint här nu och det känns bra. Jaja, inte i ryggen kanske ;) Igår dammsög jag som en galning också haha. Min svärmor undrade om jag försökte sätta igång förlossningen hihi. Kanske undermedvetet, men mest är det nog instinkten att "boa" som det kallas.
Nehe, lite mat i magen vore fint :)
Over and out!
Mina tankar finns hos er hela tiden P & M.
Hoppas så innerligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar