Jävla skit

Nu är det drygt. Har aldrig sett min lilla pojk så sjuk...jag hatar denna jäkla kräksjuka!

Blä

Jaha, Godmorgon världen. Eller ja, morgon i alla fall. Kräksjukan är på besök hos familjen Lilja. Stackars lilla Malva kräktes ner hela sängen igår kväll och fortsatte kräkas med jämna mellanrum en bra bit in på natten. Kring kl 02 var sista gången hon kräktes. Hoppas på att vi andra klarar oss. Isf kan man ju räkna 48 timmar framåt från 02 i natt tills vi kan komma ut igen. Hoppas att alla vi träffat senaste dygnen inte blivit smittade! Blir av med närmare tusen kronor idag också för att jag inte kan jobba...surt sa räven. Malva har druckit ett helt glas juice nu i alla fall, det är positivt.

Inte det också...

Magsjuka. Fan då.

Allergisk...

...mot förändringar.
Otrygg, nervös, ont i magen...
Andas in, andas ut.

Fotoutmaning dag 3 - En familjemedlem

Pontus somnade i min famn ikväll, obeskrivlig kärlek ♥

Vi repade med Fall Into Oblivion ikväll och barnen var hos farmor under tiden. Malva somnade bums när vi kom hem men Pontus lekte lite med sitt sjörövarskepp en stund först (allt kretsar kring sjörövare just nu) Sen blev han trött och kröp upp hos mig i soffan. "Mamma, jag vill sitta och gosa och mysa hos dig" Sen somnar han i min famn efter några minuter. Jag bara sitter och tittar på honom, länge. Min vackra pojke...när blev du så stor?

Älskar denna bilden på Pontus från i julas när han precis fått sin elgitarr, coolare kille får man fasen leta efter!

Min stora fina pojke!

Vilda sessan

Igår for Malva ur vår säng och krockade med byrån bredvid och fick en rejäl bula. I morse ställde hon sig på en av dom små barnpinnstolarna vi har och lyckades krascha rätt ner i det hårda köksgolvet med huvudet före. En bula till, på andra sidan av pannan. Hon har alltså två blåa bulor på vardera sidan av pannan...stackars lilla hjärtat. Hon är så vild min lilla prinsessa. Det ska klättras på precis allting! Jag är inte alls van vid detta från Pontus så jag känner mig som världens sämsta mamma när hon hela tiden slår sig och får nya blåmärken, bulor och skrapsår. Någon som har tips på hur man ska hantera såhär vilda busungar som bara klättrar och klättrar?
Hon har börjat få ett rysligt humör också! Vilken vilja! Detta är också nytt för mig känns det som. Pontus började inte "trotsa" förrän i tvåårsåldern. Känns som 15 mån är alldeles för tidigt för att bli fly förbaskad och ligga raklång på golvet och skrika, eller?

Fotoutmaning dag 2 - Favoritpryl

Detta var svårt! Tyvärr har jag inga batterier i kameran så det får bli lånade bilder idag.
Jag kunde inte välja en sak så det får bli två. Det första jag tänkte på att lägga upp var datorn. Men nej, den är visserligen ett bra tidsfördriv, en social portal (speciellt under föräldraredigheten) bland mycket annat...men jag skulle faktiskt klara mig utan den om det behövdes.

Detta är min favoritpryl. Mikrofonen Shure SM 58. En sktibra sångmick och sången är min största passion, tveklöst.

Min andra favoritpryl är något så simpelt som en penna. Jag skriver massor. Främst låttexter. med en penna i hand kan kreativiteten få flöda fritt. Laptopen i all ära, absolut, men med en penna och en bit papper kan man sitta vart fasen som helst och skriva ner sina funderingar.

Fotoutmaning dag 1 - Självporträtt

På väg in till stan i Jönköping förra helgen när vi var hos vännerna Lotta & Tony.
Min nojja för att köra bil i nya städer gjorde att alla fick klä på sig ordentligt och traska ett par kilometer i vinterkylan, hehe. Men det var himla uppfriskande och härligt. Försökte fånga den känslan på bild!

Fotoutmaning

Hittade en rolig grej i en blogg jag följer som jag helt enkelt snor rakt av. Tänkte börja imorgon. Så, stay tuned!

"Det är en 30-dagarsutmaning som går ut på att du lägger ut en bild varje dag. Det kan vara både nya och gamla bilder och du kan fota de nya med allt från din mobiltelefon till en systemkamera, du bestämmer! Det ska helst vara bilder som du själv tagit för att det ska bli så roligt som möjligt. Du får tolka dagarnas olika motiv precis som du själv vill."

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Monster - Itcy Daze

Don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
I know there’s a snake in my bed
eating its way through my head

I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

I’m trying to wash of the stains,
try not to think about the pain
I know I’ve got no place to hide,
God knows the times that I tried

I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

I want to be normal, I want to feel safe.
Waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light.
Hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.


Ibland har någon annan orden.

it's an uphill climb

Alla vänner som tycker jag är dålig på att höra av mig, jag är inne i en liten svacka nu, bara så ni vet. Lägger den lilla ork som finns på barnen. Tänker dock inte blogga om det. orkar inte älta.
Tänker istället dela med mig av en länk till en tv-serie jag följde när jag väntade Pontus. Alla ni som är gravida och vill ha hjälp med mental förberedelse inför vad som komma skall. Ta ett titt på denna.

http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/285193/

Nu ska jag försöka orka något annat än att ligga på soffan och grubbla sönder mitt stackars huvud.

David

GRATTIS lillebror David som fyller 16 år idag! Jäkligt stolt över dig är jag. Underbar person med hjärtat på rätta stället. Inte illa pinkat för någon som vägde 1000 g när han föddes och såg ut som en liten rödaktig alien ;) Det artade sig fint! Love you lillebror.

Grubbligt men helt okej

3 KG har jag tappat sedan jag skrev i bloggen att jag skulle försöka gå ner lite. Väger alltså 60 kg i skrivandets stund. Bara 10 kvar då, haha. Eller 5, vi får se. Kroppen ser ju annorlunda ut nu efter barnen så 50 kanske är överdrivet? Får se.
Idag var det en tuff promenad till dagis med snö rätt i ansiktet hela vägen. I går gick det som en dans att gå i vårvädret men i tisdags var det värst med regn och blåst. Fasen vad vädret är märkligt nu. Inte undra på att man blir förkyld stup i kvarten med alla väderomslag. Från plus till minus, från sol till regn och snörusk. Jag längtar extremt mycket efter våren nu. Min GAD brukar bli något bättre på våren också. Jag är inne i en väldigt grubblig period och sover kasst. (typiskt nu när Malva sovit bra flera dagar på raken)
Försökte ta några bra bilder på barnen igår när dom satt och mös i soffan. Blev sådär, haha.
Här får två bilder på världens vackraste ungar i alla fall.

Sekunden efter man skrivit något lite personligt, som att man "lider" av Gad, alltså generaliserat ångest syndrom så får man lite lätt noja över det. Egentligen tycker jag att det är skitdumt. jag skriver ju i bloggen när jag mår kasst fysiskt för att skriva av mig lite och få empati. Eller när jag är trött och slutkörd. Men är det en "psykisk åkomma" så är det genast lite fult och lite hysch pysch. Varför är det så? Kan ju vara ännu mer öppen och säga att förrutom Gad så tampas jag även med PTSD. Vad är det? Jo...

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (på engelska posttraumatic stress disorder eller post-traumatic stress disorder) är ett ångesttillstånd till följd av en svår händelse eller chockartad upplevelse. PTSD karaktäriseras av återupplevanden ("flashbacks"), undvikande av det som påminner om händelsen, och överspändhet.

Nu vet ni det. Varför "har" jag det då? DET är personligt och kommer inte att hamna i denna blogg. :) Huva, nu ryser jag lite över hur öppen jag varit men men. Nu trycker jag på publicera inlägg...

Fixar & donar

Har haft en galen och urskön helg i Jönköping. Hårdrock, god mat, goa vänner, massa gött snack och en heeeel del alkohol. Japps, småbarnsmorsor behöver ta sig en fylla då och då också. Kontovers! haha. Det var länge sedan jag släppte loss så och skrattade så mycket! Kärlek folk! Nu längtar jag så oerhört till Sweden Rock! Jag har laddat mina batterier nu ska ni veta. Har orkat massor mer än vad jag brukar hemma. Tålamod med barnen, mycket mer glädje och jag har äntligen börjat ta tag i hemmet igen. Städar, plockar, hänger upp tavlor flyttar om prylar...Good shit. Kommer säkert hamna i fler svackor innan våren men man får leva i nuet och just nu är det galet skönt att leva.

Det artar sig

Familjens hälsostatus:

Nu kan jag nästintill friskförklara mig. Lite killig i halsen, lite rethosta och trötthet samt en kass mage efter alla värktabletter... annars bra! Pontus är jättepigg med bara lite hosta och Malva är bra mycket piggare hon med. Ingen aptit än bara, men det kommer väl. Hon har mycket slem kvar i bröstet. Men hon är såååå mycket gladare och piggare och det är ju det som är huvudsaken, då brukar det alltid gå åt rätt håll.

Med hälsan i familjen på väg åt rätt håll kan vi göra vår planerade tripp till Jönköping och Sweden Rock polarna Lotta & Tony i helgen. Var rädd att behöva ställa in, men nejdå, vi kommer!
Kommer bli skitkul. Fest, snack och härligt umgänge. Säkert en hel drös festivalminnen. Zeke, Mimma & Hogge ska med också så vi blir ett ruskigt skönt gäng med goa rockers!
Barnen ska få sova hos Farmor och Farfar för första gången på säkert ett halvår. Gissa om farmor och Farfar sett fram emot detta?
Nu ska jag dona lite i hemmet och mysa massa med trollungarna. Kommer sakna dom massor!

Världens bästa mamma

Mamma kom hit med varsin semla, dumpade en hel hög positivt tänkande och tog med sig Pontus hem till dom. Jag säger bara det... jag har verkligen världens bästa mamma! Tack! Nu sover Malvis och jag lyssnar på bra musik och fixar lite med bloggdesignen. har inte fixat Photoshop på nya datorn ännu, därav den fula rubriken med det lila fältet. Ska fixa ett kollage sedan är tanken.
Min hals är lite bättre idag. Känner mig lite piggare så det går åt rätt håll. Pontus är 1000 resor bättre, bara lite hostig. Skönt för honom att få komma ut lite nu, även om han måste ta det lugnt. Malva är det inge vidare med tyvärr. Hon är trött och gnällig och hennes hosta är verkligen hemsk. Det gör ont i hjärtat att se henne sån, men jag vet ju att det vänder snart. Hoppas det går fort. Nu ska jag göra.... INGENTING. Hihi.

Ja ä inte bitter...

Igår var det Malvas och min tur att åka in till kalmarjouren. Inte en enda tid på vår VC så vi fick sitta och vänta till 19 på kvällen innan de kunde ta emot oss på KJ. Där blev det undersökning av oss båda, vidare till lungröntgen med Malva, tillbaka till KJ igen för svar. Malva hade inte helt oväntat lunginflammation men jag var som doktorn uttryckte det "frisk". Alltså, ingen infektion utan ett virus och enligt sjukvården är det ju att vara frisk. Eller som dom sa till syrran som inte heller kunnat svälja på 3-4 dagar, hem och ät lite grönsaker så blir du nog bra. Jävla bemötande... var ingen höjdare att springa omkring med en trött och sjuk Malva på sjukhuset igår kväll heller och ingen extra pedagogik what so ever, kan man tycka de kan bjuda på när man kommer in med en 1-åring, eller? Sjuksköterskan var totalt förvirrad och geggade blod över hela Malvas hand när hon skulle ta ett kapillärt blodprov. Höll på att säga att jag kunde göra det själv! Hon tyckte att malva skulle "välja" ett klistermärke med när hon gallskrek. Haha, jo men hon förstår ju precis vad du menar, stoppar ner handen i korgen och väljer en bild på Bamse. Hon vet ju vem Bamse är och sådär... Herregud. Nästa gång blir det barnakuten istället. Fy för kalmarjouren. Själv tänker jag hålla mig till min vc så länge det inte är urakut. Vår husläkare är i alla fall kanon. (kände jag behövde skriva nåt positivt haha) jag vet att jag är supergnällig och bitter nu, men jag är så jävla slutkörd...ingen sömn, sjuk själv, sjuka barn, ingen egentid för oss vuxna, barn i sängen, hemmet ser ut som jag vet inte vad och vi har inte varit ute på nåt som känns som en evighet. Nu vill jag ha ett slut på detta!