Leva

Att blogga när man är bajsnödig är kanske en mindre bra idé. Skriva att man är bajsnödig på bloggen kanske inte heller är en speciellt bra idé? Men va fan, jag kan inte hållas ansvarig för att alltid ha så jävla bra idér hela tiden, eller hur? Att åka till Rhodos på bröllopsresa var i alla fall en sjuhelvetes jävla bra idé även om det visade sig att jag hade en sjukt obamhärtig och intensiv flygrädsla. Killen brevid sa åt mig att göra som John Mclain i Die Hard och kicka av mig skorna och pilla med tårna i mattan. Hjälpte föga. Hjälpte fan inte alls! Tänkte ändå på att störta, brinna upp och dö. Vill inte dö. Älskar att leva. Det är bra, en vacker insikt. (jag överlevde) Resan blev underbar. Jag och maken, solen, vinden (ibland nästan stormen, men sista dagen var i alla fall vindstilla) god mat, bara vara, kärlek. Vi har skrattat väldigt mycket. Jag hade glömt hur otroligt förlösande det är att skratta (asgarva åt dumma jävla tyskar) tillsammans. Är det någonstans vi alltid kunnat mötas och connecta så är det i humorn. Fan vad det är viktigt med humor. Vackert.
Vi är vackra. Kärleken är vacker.