lördag 25 september 2010
Slutkörd
Malva sover aldrig och Pontus trotsar som bara den. Egentid finns inte och jag fattar inte hur i helvete man ska räcka till. Fru, mamma, vän, undersköterska, ekonomiskt jävla torkmisslyckad, neurosernas drottning och ansvarig för att hemmet inte ska likna en soptipp allt för mycket...ibland vill man fan bara kasta in handduken...! Åååh. Nej, färdiggnällt. På med leendet och sätta igång att plocka upp tallriken med makaroner som kastades på golvet och så vackert blandades med mjölken som slogs ut sekunden innan. Eller nej, ta upp en skrikande Malva, hon har ju sovit hela 10 min och det får ju liksom vara nog...hell yeah.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
SKÖNT att läsa att fler har det som jag för tillfället.
Jag är så jävla trött att jag vill bara dra ett täcke över huvudet och gömma mig en vecka
Härligt att höra att någon annan vågar medge att livet inte är en dans på rosor. Sådär är det i de flesta hem, rätt så ofta men det kasnke itne är det folk vill/vågar blogga om :)
Visst vill man kasta in handduken ibland, men så kommer man tillbaka och livet känns alldeles underbart:)
Kram på dig och tack för att du delar med dig av både upp och nedgångar, verkligen!
Linda (Dismonia)
Styrkekramar
Skicka en kommentar