Människor med tendenser till social fobi borde nog egentligen inte ge sig in på sådant som att ställa sig på scen och sjunga nakna och avskalade texter inför ett fullsatt söderport! Men det gjorde dom (jag) och jag överlevde (knappt) På något halv masochistiskt sätt gav det även mersmak.
Men jag måste säga att fronta Fall Into Oblivion är så mycket lättare. Då kan man kliva in i en roll på ett annat sätt och det blir inte i närheten så blottande. Visst, det är jag det med. Men en mer avskärmad och skyddad jag på något sätt. Nu stod jag visserligen i skuggan av min begåvade blivande make, så det var ju skönt! Det var Johans kväll och han strålade verkligen som den stjärna han är. Folk blev berörda och arrangören var mer än nöjd. Härligt! I sommar ska vi bland annat spela i Stora Rör, på det sjukt mysiga hamncafét. Ola Magnell som var huvudakten i Fredags och skälet till att det var fullsatt, var en helt sjukt trevlig och sympatisk människa. Bitvis mycket bra musikaliskt också även om det inte riktigt är min kopp thé.
1 kommentar:
Åhh, bara måste MÅSTE komma o höra er sjunga nån gång. <3
Skicka en kommentar