Borta bra men hemma bäst? Ja, om "home is where the heart is", absolut! Är mer sugen än någonsin på att flytta från vår tråkiga och alldeles för trånga trea nu!
Sweden Rock Festival 2011 går till historien som min hitills roligaste festival. Tack Mimma, Zeke, Johan, Daniel, Johanna, Peder, Lotta, Tony, Daffy mfl för att ni var med och bidrog med era härliga existenser. Bandmässigt var det inte det starkaste året. Banden jag såg var:
Evergrey - Mina stora favoriter i alla kategorier. Tyvärr så hade sweden stage det sämsta scenljudet på festivalen så det drog ner en annars kanonbra spelning.
Bandet ser ut att trivas på scenen mer än någonsin och det låter svinbra.
Buckcherry - Förvånande bra band. Men crazy bitch är den låten som höjer sig över allt annat låtmaterial bandet har. Men helhetsintrycket var mycket bra. Sexig hårdrock, kan man säga så?
Ozzy - Ja, men alltså det är ju sjukt tufft att få vara med om spektaklet samt att man fick höra alla låtar man önskade. Saknade bara en låt, Dreamer. Gubben håller knappt ton, haha, men han levererar på hög nivå ändå, galningen.
Joan Jett and the blackhearts - fan vilken cool brud, vilken röst vilken närvaro. Bästa låten var crimson and clover.
Nicke Borg- eh.... nä. Verkligen inte. Sömnigt till max.
Vad såg jag mer...?
Just det, Mr Big - Sjukt tråkigt. Avdammade tråkmånsar. men det var fränt när hela publikhavet sjöng med till "To be with you"
Småkollade lite på frantic amber, rapsody of fire...lämnade inga avtryck på mig alls. Intetsägande.
Men festmässigt och stämningsmässigt var det 100 % underbart. Rock n´roll är min religion.
Saknaden efter barnen var dock enorm så det var ljuvligt att få komma hem till dom i söndags. Nu är vardagen igång igen och även om det blev något av en frontalkrock så är det skönt.
Kommer bilder senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar