Aj, fan, brände tungan på kaffet igen. Måste köpa mjölk.
Jaha, idag ska jag jobba hela långa dagen. 13-21.45. Avskyr så långa dagar och extra mycket när jag ska upp och jobba 7.15 dagen efter. Jobbar dessutom delad tur imorgon vilket innebär 7.15-12.15 samt 16-21.00. Pissigt värre. Söndagen jobbar jag 7.15-15.15, lite mer humant men ändå mastigt efter en 8 timmars samt en 10 timmars dag innan. Det fina i det fula är i alla fall hur mycket pengar man gör en sån här helg, det blir ju litegranna och det kommer nog kännas gutt i Juni. Men men, pengar är fanimej inget alls emot att umgås med Pontus, vilket blir på tok för lite nu några dagar. Ja, jag vet, det är ju under en begränsad tid och jag må vara hur löjlig som helst men jag är bara sååååå svag för den där lilla mannen. Mitt allt, min skatt!
Lilla bebisen i magen har börjat röra på sig en del nu. Bubblar och pirrar gör det. Tillochmed någon jättesvag buff tror jag mig ha känt. Men sen kommer ju dom där dumma tankarna om att det kanske bara är inbillning och att nåt kan vara galet. Längtar som fasen till Ultraljudet. Knappt två veckor dit. Hoppas hoppas hoppas att allt ser bra ut...
Det är fantastiskt att ha barn och vänta barn men den konstanta oron man känner för dom är tydligen något som kommer på köpet. Det är nästan otäckt att älska en liten individ så oerhört mycket för man känner ett sådant enormt ansvar. Det kan räcka med att titta bort några sekunder så kan olyckan vara framme. Man skulle önska att man kunde vara där och se, fånga, hjälpa hela tiden, konstant. men det kan man ju inte... men nånstans tor jag (nu lär väl alla feminster som läser detta gå i taket) att samhället går emot naturen när det gäller detta. Är det verkligen meningan att man ska lämna bort sina barn till någon annan större delen av dagen? Lämna över ansvaret och på ett sätt, om man hårddrar det, kontinuerligt överge sitt barn?
Jag kanske är knäpp på riktigt i mitt resonemang men jag får i alla fall en stor skavande klump i magen varje gång jag lämnar ifrån mig Pontus. That's just me. Hade jag fått välja hade jag nog hellre stannat hemma med min skatt... så är det bara. Min blogg ju! haha. ;)
3 kommentarer:
Hade inte vatt fel o vara hemmafru, men då skulle ju också stora cash rulla in samtidigt ;)
jo, precis. fast hemmafru är väl egentligen inte vad jag vill heller. man blir ju samtidigt knäpp av att gå hemma.
Känner så väl igen mig och som jag ofta säger "Det är farligt att leva, man kan dö" :P
Säger dock detsamma med att vara hemmafru, det går bra under mammaledigheten, men efter det...nej då vill jag jobba. Skulle bli galen annars *ler*. Men visst känns det dumt, särskilt när man ser barn som är på fritids/dagis tills klockan 5, sedan är det bara hem och äta och sova. Jag är så glad att jag lyckats lösa det i alla dessa år, att jag/sambon fått tagit det mesta ansvaret själv och sluppit sena dagar för Nelia:)
Skicka en kommentar